Bästa SFPOG-medlemmar! Det är maj och hög tid för en liten hälsning från oss styrelsen!
Symposium – anmälan är öppen!
Sedan några veckor är anmälan till höstens symposium öppen, vilket vi meddelat tidigare i ett separat mail. Titeln för symposiet är något justerad och lyder numera:
”Psykisk sjukdom och NPF under perinatalperioden – hur hjälper vi bäst?”
Vi tycker själva att vi fått ihop ett mycket spännande program. Hoppas även ni tycker det. Kolla gärna detaljer om symposiet på vår hemsida.
Skynda er att anmäla er och era kollegor här!
Välkomna!
Ny styrelse
Efter årsmötet i april har det skett lite förändringar i styrelsen.
Vi tackar än en gång Cornelia Liebau för allt du gjort för föreningen, inte minst de senaste åren du varit vår pålitliga och eminenta sekreterare! Tack!
Vi hälsar också Anna Möller välkommen till styrelsen. Ska bli mycket spännande att ha dig i gänget framöver!
I samband med detta har vi gjort vissa förändringar i den interna ansvarsfördelningen där bl.a. Rebecca Rickert-Olsson nu är sekreterare samt Elin Ternström ny som vice ordförande. Vi håller på att uppdatera på vår hemsida med mer information om oss och våra roller, för den som vill veta mer.
Lunchföreläsningar
Missa inte terminens sista lunchföreläsning, tisdag 20:e maj kl. 12.10-12.55. Då föreläser Ana Maria Whitmer-Jacobsson, Överläkare Kvinnokliniken i Varberg, om ”Postpartum samtal; hur man undviker mini-debriefing och varför”
Vi kan som en liten teaser berätta att det är många spännande föreläsningar på gång till hösten, och vi hoppas kunna presentera några av dem redan innan semestertiderna drar igång.
Månandens fundering – dissociation i samband med förlossning och gynekologisk undersökning
Under våra styrelsemöten kommer vi återkommande in på olika ämnen och teman som engagerar och diskuteras. Det är inte alltid vi vet om eller hur detta är något för vår förening att engagera sig i, eller om det mest är sådant som intresserar oss. Vi tänkte därför framöver bjuda på några exempel. Detta eftersom vi nu är så många medlemmar och det är svårt att hålla tät kontakt med er alla. Ni får gärna ge respons om ni vill.
På vårt senaste möte kom vi bland annat att prata om dissociation under förlossning, och även att det ibland kan ske under andra gynekologiska undersökningar. Patienten verkar ”försvinna” och blir svår att kontakta, ibland helt okontaktbar. Många patienter upplever det som väldigt skrämmande, vissa tror att de håller på att dö eller bli galna, speciellt om de upplever detta för första gången. Även personalen kan ibland uppleva detta som svårhanterbart och skrämmande.
I vår lilla grupp framkom att olika arbetsplatser verkar hantera detta på olika sätt. Vissa hade erfarenheter av att detta tas upp i fortbildningar och att man har kunskap i hur man skapar individuella handlingsplaner för att hjälpa patienter i dessa situationer. Andra upplevde att detta förväntades hanteras av den enskilda barnmorskan/obstetrikern, utan att någon vidare kunskap eller rutin finns, vilket ibland inneburit stress och oro hos personalen.
Hur ser det ut för er medlemmar som arbetar inom gyn och obstetrik? Är detta något ni kan relatera till? Upplever ni att er arbetsplats har god beredskap och tillräcklig kunskap om en patient börjar dissociera?
Det var allt för just nu. Ha en fortsatt härlig vår och så hörs vi snart igen!
Majiga hälsningar
/ Klas Abrahamsson, ordförande SFPOG